I går var det begravning. Vi var tidigt på plats vid kyrkan. Var inne och kikade på kistan och blommorna men det var lite jobbigt så vi gick ut igen och stog i vapenhuset och väntade in resten av släkten. När begravningen sedan började så rann tårarna konstant tror jag. Det var en fin gudstjänst och solosången var väl vald. Bebis reagaerade på den höga musiken och gjorde sig påmind men det kändes bara fint på något vis, att h*n var med och sa hejdå. Att gå fram och ta farväl var det absolut jobbigaste jag gjort sedan förra gången på min egen farmors begravning. Att man kan komma och älska en människa så mycket på så pass kort tid ändå som jag har fått känna henne. Hon satte sig i mitt hjärta från första gången jag träffade henne och därifrån försvinner hon aldrig. Jens var stark och klarade att vara med och bära ut kistan sen. Jag högg Gunilla och hade henne som stöd undertiden.
Det var minnesstund i Mariagården efter och det var en enbart fin stund. Äldsta sonen berättade ett minne från barndommen då de fångade ål. Ett av barnbarnen var starkt nog att prata om ett kort som aldrig blev postat, hon läste upp det och då grät jag igen. Jag är så glad att jag hälsade på farmor på sjukhuset och pratade med henne. Vi pratade om allt möjligt, det känns så skönt nu.
Efter minnestunden åkte vi tillbaka till kyrkan och tittade på alla blommor som de lagt ut vid graven. det var så fint!
Vi tog adjö av varandra vid graven och vi fick många lyckönskningar till det som komma skall. Är ju svårt att dölja numera.
Jens syster kom med förslaget att vi skulle träffas hemma hos dem på kvällen lite och bara ta det lugnt och kanske äta lite tillsammans. Kändes som en jättebra ide och vi och B,G åkte dit. Var strålande väder, som en hyllning till farmor som älskade solen! Vi passade på att grilla. Premiär för oss. Det blev en trevlig avslutning på en jobbig dag och vid nio var vi alla rätt slut.
Glad att jag klarade dagen så pass bra och att det inte satte igång någon förlossning just denna dag. Nu får du komma när du vill älskade mirakel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar