Dan före ettårsdagen

I morgon fyller vår älskade Elsa ett år. Kan inte förstå var detta året har tagit vägen. Samtidigt har det hänt så mkt det här året så det är ju inte lustigt att dagarna har gått. Kan ärligt säga att det varit mitt bästa år någonsin! Mjölkstockning och amningproblem kunde jag varit utan men allt det andra har varit underbart. Alla nya vänner, upplevelser, stunder med Elsa, Elsas utveckling och våra nya roller som föräldrar.

Jag satt för ett år sedan med blåslagna knän och ben sedan ett fall veckan innan. Vi deklarerade.. visste ju inte om vi skulle komma ihåg det sen om vi nu blivit föräldrar innan den skulle in. Ville gärna att det skulle sätta igång men samtidigt hoppades jag att jag skulle honna bli lite bättre i mina ben som inte gick att böja eller stödja så mkt på. Elsa ville annat.. natten till den 17 april satte allt igång men avstannade sedan på morgonen så jens som stannat hemma gick ut för att klippa gräset. Vid elva satt jag och pratade med Camilla som också satt höggravid och vi gissade vems om skulle bli först, jag trodde ju att vi skulle bli det men allt hade ju avstannat så vi beklagade oss lite, Camilla hade gått över tiden och var rätt trött på det. Plötsligt reser jag mig för att göra något och pang så gick vattnet, sen pratade vi inte längre utan det var täta värkar på en gång och bara att packa in oss i bilen och köra in... Väl inne tog det tid igen.. tänk om vi hade vetat då att det skulle dröja 12 timmar till. Själv kände jag inte att vi var inne så länge utan hade fullt upp med min lustgas och att säga nej nej aj aj... 22 59 kom hon ut.. inte själv utan hon fick hjälp av ett helt gäng personer...tror de var fem st. En bruten överarm resulterade det hela i och Elsa hamnade på neo där hon blev så väl omhändertagen. En vecka senare lämnade vi neo och i dag ser vi inte ett spår av den dramatiska start vi fick.

ps. i dag kröp hon flera steg...go Elsan!!