söndag 2 augusti 2009

Kalmar triatlon, löp träning och fem steg...


Chrille in för varvning



Målgången!!




Sara och Chrille!




Elsa och mormor är numera bästisar och hänger mest hela tiden..;) Här sjunger mormor och Elsa diggar som bara den!



Alla har vi mål att nå. Chrille hade målet att slå klubbrekord, det gjorde han och putsade samtidigt sitt eget personrekord med 41 minuter!! Vi är grymt imponerade! Angelica från jobbet hade ett mål med sin träning att klara triatlon, det gjorde hon på en bra tid dessutom tycker jag. Samma för chrilles lillebror som kämpade så himla väl. De var otroligt duktiga och vi hejade så gott vi kunde för att hjälpa dem på vägen. Att vi däremellan satt på restaurang och åt gott gjorde ju inte dagen sämre. Jens och jag åkte själva till kalmar där vi mötte upp klanen malmström. En stålande dag med mycket folk, bra prestationer och trevligt sällskap. Elsa hade det jättebra hemma med mormor och morfar så jag tror alla var nöjda.

Åter till målen.. Jens och jag har ett mål, att lära oss jogga. Vi har påbörjat ett program där det succesivt blir längre och längre löpsträckor. Två pass har vi klarat av och än sålänge tycker vi det är roligt! Vi har ett mål!

Elsa har även hon ett mål och det uppnådde hon delvis igår.. När vi kom hem från spåret så var hon ute med mormor på baksidan. Jag tog henne i famnen och så siktade hon in sig på Jens.. vips så gick hon fem steg! Hon larvade sig inte och slängde sig som hon gjort innan utan hon gick verkligen!! Goaste ungen så skönt att se!! I morse upprepade hon det mellan mig och mormor nu hoppas vi att det ska fortsätta utvecka sig så hon blir säkrare och snart kan ta sig fram själv med!!

Vi tog spruta i fredags. Den sista prenevar. Elsa var så duktig innan och pekadepå allt som fanns i rummet, visade huir hon sätter i fötterna när hon ska gå och hur hon håller i oss, precis det Mona bad henne om. Vi mätte henne, 79 cm och så vikten 10 570. Sen var det då sprutan. Jag hade glömt att mans kulle ge alvedon innan så stackars Elsa kände nog sprutan extra väl. Efter sticket så gallskrek hon för att sedan bli riktigt arg, hon pekade på Mona och blängde till. vad gjorde du? verkade det som hon menade. Vi som var sådana vänner innan. Stackars Mona!

Till sist alla våra varmaste tankar och kramar till G.

3 kommentarer:

Anna sa...

Stackars Mona? Var väl mer synd om Elsa tycker jag:-)

Martina sa...

Det tar sig... Heja Elsa! Va duktiga ni är som är ute o springer. Heja er oxå! ;-) Kramar

Jenny sa...

Vad duktiga ni är alla tre! Jag skulle behöva lite löpningsinspiration jag med...

Har du fortfarande semester? Jag börjar jobba imorgon. :(

Stor kram!